ronny lundin

Min mors sång, var nog det första jag hörde som liten baby.

Hon sjöng alla slags sånger i takt med min vaggas gungande.

Senare "tog min morbror över" och bredvid järnspisen, fick vi barn njuta av hans rock´n roll-inspirerade sånger.



Vid 11 års ålder tog jag ton själv och då var matbespisningstanterna i skolan min publik.

Därmed hade jag fått smak för sjungandet.

Det kom sedan att bli en stor del av mitt liv.

Musiken är fortfarande min glädje och en stor del av min livsstil.



Jag har sjungit på gator och torg. På flertalet marknadsplatser har jag underhållit marknadsbesökarna med min sång och enbart förlitat mig på att pengar som skänkts framför mina fötter, ska täcka matkostnaderna.

Min kosa har också styrts till fängelser och olika anstalter, där publiken enbart bestått av interner.

Resans gång har gått vidare till motorklubbar och pubar, där man önskat både het rockmusik och standup-komedien-shower. Jag har inte varit blyg för någon av dessa utmaningar.

På krogar om i landet har jag stått för dansmusiken och den allmänna trevnaden.



Jag undrar hur många som dansat "sista dansen" till min stämma?



Jag har alltid varit en ödmjuk person inför livet och människorna och har därmed fått en mycket bra respons av publiken.

Arbetstillfällen har alltid funnits för mig och som den slutliga poängen har jag spelat in två CD-skivor, som sålts över förväntan.

Jag har även provat på att göra musik för olika konstillationer inom cabaret-världen, men jag har insett, att jag är en sann trubadur.



Jag och min gitarr.....

vi är ett oslagbart par och jag är tacksam för, att jag har fått den möjligheten här i livet att ägna mig åt det,

som är mest betydelsefullt, nämligen sjunga och spela ut min glädje!

//Ronny http://rocktrubadur.spaces.live.com